Måndag den 28 november 2011
Prolog..Inleder idag en följetong på förekommen anledning. Egentligen borde jag gjort det i våras men eftersom jag aldrig gått någon kurs i HUR man använder en kristallkula så viste jag inte då hur saker och ting skulle te sig så här i slutet av november 2011.
En kort resumé:
Blev arbetssökande 2011-01-01. Anmälde mig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i februari 2011. Fick ett telefonsamtal på senvåren 2011..från min NYutsedda handläggare och sedan dröjde det ända fram till 25 oktober 2011 innan jag kallades till AF för möte med handläggaren.
Vid det första telefonsamtalet i våras blev jag informerad om att jag hade tilldelats en speciell kod av AFs handläggare. Alla som skrivs in hos AF får en kod tilldelad sig. Min kod berättade att jag har ett funktionshinder som gör att jag fått en “stämpel” ..jag är ju som bekant synskadad och har ögonsjukdomen RP – Retinitis Pigmentosa. RP är en sjukdom som orsakar för tidig celldöd i ögats näthinna och vartefter cellerna dör försämras synfältet och orsakar dåligt mörkerseende..dåligt, jag är blind i mörker och använder blindkäpp.
Så..fine…en kod som ska hjälpa mig få det stöd jag behöver för att hitta ett arbete som kan passa. “Det finns ekonomiska medel avsatta för funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden” sa handläggaren där på senvåren.
“Bra” sa jag och fortsatte..”så här är det förstår du..jag känner nämligen inte en enda människa som har fått ett jobb förmedlat av Arbetsförmedlingen så nu har du den granna uppgiften att bevisa för mig att jag har fel i min uppfattning om att AF inte kan hjälpa människor till arbete”
“oj” sa hon handläggaren..”då hoppas jag att jag ska kunna hjälpa dig.” så berättade hon om vad AF kan hjälpa till med och bla så kunde de hitta praktikplatser! Eller JAG skulle leta praktikplats (och söka alla arbeten också såklart) och när jag hade hittat något skulle jag höra av mig. Hittade JAG en praktikplats skulle arbetsförmedlingen bistå med hjälpen att fylla i blanketten till Försäkringskassan så jag kunde få aktivitetsersättning istället för att “stämpla” a-kassa.
Där började historien som i det första kapitlet kommer dokumenteras från mötet med handläggaren på Arbetsförmedlingen den 25 oktober 2011.
Orkar du följa med är du välkommen! Jag har full förståelse om du inte orkar och jag ser min kommande bloggdokumentation som en metod att avreagera mig..skriva av mig den frustration jag känner att som vanlig människa (ja förutom synskadan då) behöva genomlida samhällets oförmåga att verkställa uppdrag.
Jag vill också säga att jag absolut inte ser mig själv som något offer..tycker inte synd om mig själv och framför allt har jag aldrig sett på mig själv som funktionshindrad. Jag är duktig på det jag kan och har aktivt valt att utbilda mig till ett yrke jag klarar trots sjukdomen..så..jag vill inte ha några “stackars dig..tyck synd om-kommentarer”
Ewa
SLUT prolog
Kapitel1..Den första kallelsen
Kapitel1..Den första kallelsen
Den 25 oktober 2011 blev jag så kallad till Arbetsförmedlingen.
Vet inte om jag skulle lagt in ordet äntligen men det kändes fel för någon egentlig längtan till myndigheten har jag ju inte.
I alla fall såg jag till att infinna mig i god tid där på AF efter 10 månaders jobbsökeri. Tror inte jag är ensam om att veta hur viktigt det är att passa tider..speciellt om man som jag fått en formell KALLELSE.
I dokumentet som talade om att jag skulle infinna mig på AF stod inte ett ord om VART jag skulle infinna mig
Således fick jag försöka ta reda på det och klev in på AF nere i centrum..här i Västerås. Jag visste att där har de en kundmottagning och där borde de väl kunna veta vart jag skulle ta vägen.
Jag gick fram till det lilla runda bordet där det kunde antas vara kundmottagning. “Du får ta en nummerlapp och sätta dig och vänta” blev jag tillsagd.
“Nu är det ju så att jag bara vill ställa en fråga..var ska jag någonstans?..det framgår inte i Kallelsen” sa jag med HÖG stämma.
Den sk kundmottagaren skulle då läsa kallelsen för att se vart jag skulle ta vägen, “Det står ju inte” sa han. “Men jag sa ju det, det är ju därför jag frågar” sa jag.
“Men du måste ju kunna ta reda på vart handläggaren sitter för namnet står ju längst ner” sa jag.
Efter mycket om och men kom jag då till rätt ställe som låg en bit ifrån själva stora AF.
Första besöket
Som sagt, ute i god tid och slog mig ned i väntrummet. På en TV skärm kunde man se en digital klocka och när den passerat tiden jag kallats till med 15 minuter var jag självklart säker på att jag var på fel ställe och började känna mig orolig och tänkte ju naturligtvis så att “ojoj nu kommer jag få A-kassan indragen för jag blivit visad till fel ställe och får ut blivet besök registrerat”.
Samtidigt dök en kvinna upp i dörröppningen och ropade mitt förnamn..15 minuter sen! Hon ursäktade sig med att hon suttit i möte
Jag följde kvinnan till hennes rum och berättade sedan att jag tyckte det var märkligt att ingen tagit kontakt med mig under hela tiden jag varit arbetssökande..9 månader. Jag berättade också varför jag tyckte så..därför andra jag känner får lämna långa listor på arbeten de sökt och har relativt täta kontakter med sin arbetsförmedlare.
Så ringde handläggarens telefon..”Oj jag måste svara på det här samtalet “ sa hon. När hon pratat färdigt frågade jag om hon brukar ha telefonen på när hon har “kundbesök”. “Bara om jag väntar viktiga samtal” sa hon.
Ett viktigt samtal till svarade hon på under MIN besökstid. Som svar på frågan varför jag inte kallats till samtal tidigare svarade hon “Det är bara för vi har haft så mycket att göra vi som jobbar med funktionshindrade men jag ska skriva ut lite papper åt dig nu som du ska fylla i” .
Hon satte sig tillrätta vid datorn och efter en stund sa hon “Det går inte att skriva ut!”.
Eftersom jag är IT-pedagog och en jävel på felsökning sa jag “Kolla att du valt rätt skrivare!”. “Hur gör jag då?” sa AFs handläggare.
“Om du klickar här” hörde jag mig själv säga. Sen vidtog jag avancerad felsökning och jag kom fram till att hon behövde göra en omstart av datorn eftersom handläggaren “kom på” att det hade installerats en ny programvara på hennes dator under tiden hon suttit på mötet.
“Jag skickar papperen till dig i stället” sa hon. Därefter tackade jag för mig och gick därifrån
Kapitel 2 - Den andra kallelsen
Jag skulle få vänta på utskriften. Kring den 22 november kom den andra kallelsen. Dokumentet talade om att jag skulle infinna mig hos handläggaren den 1 december och då skulle jag ta med mig de papper jag fått med mig hem vid det kallade mötet den 25 oktober. Jag skulle fylla i dom också..papperen jag skulle ta med mig.
Nu var det så att jag INTE fått några papper. Handläggare kunde ju inte skriva ut dem utan hon skulle ju skicka med snigelposten för de gick inte att maila. Jag vet ju inte OM hon skickat papperen och posten slarvat bort dem, jag fick i alla fall inga papper att fylla i.
Det blev den 1 december. När torsdagen den 1 december var ny avled min kära svärmor. På fm ringde jag flera gånger till min handläggare eftersom jag gjorde bedömningen att det inte riktigt var läge att ha möte på AF en dag som denna. Inget svar..inget svar och till sist pratade jag med telefonisten och berättade som det var och att jag tyckte eftermmiddagens möte skulle flyttas till ett annat tillfälle. "Det måste du prata med din handläggare om!" upplyste telefonisten. "Jag får ju inte tag i henne..hur ska jag göra då?" sa jag. "Du får fortsätta ringa eller maila" berättade telefonisten.
Fortsatte så söka handläggaren på telefon men gjorde bedömningen att det inte var läge att skicka mail eftersom jag inte visste om hon ens var på jobbet och läste sina mail. Fick inte tag i människan så det var bara att åka ner till AF och passa tiden kl 14.
Jag började mötet med att läsa innantill ur kallelsen..eller först berättade jag om situationen som uppstått dagen den 1 december..dödsfall i familjen "Jag har försökt få tag i dig eftersom det inte riktigt är läge att gå på AF i dag" sa jag. "Varför går det inte att lämna ett meddelande på telefon eller i växeln att jag vill att du ska ringa mig? fortsatte jag.
Handläggaren sa att de hade så mycket att göra så de inte hinner ringa. "Men jag hade ju kunnat lämna ett meddelande om hur angelägen jag var att komma i kontakt för det måste väl vara urskiljning på ärende och ärende?" sa jag. "Det är så vi bestämt att ha det!" informerade den sk handläggaren.
Läste ur kallelsen att den sk handläggaren skrivit att hon sökt mig både per telefon och mail. "Det är ju märkligt!" sa jag. "Jag får ju massor av mail varje dag och har inte sett att jag fått något från dig..jag svarar alltid i telefon hemma och har ju telefonsvarare på mobilen som går att lämna meddelande på och det kan du ju inte ha gjort då!" konstaterade jag. Det höll handläggaren med om ..att det var konstigt så sa hon "Jag fick tillbaka något konstigt svar när jag mailade dig. Det stod att du hade en annan mailadress"
Exakt! Ett automatsvar som alla fått som mailat mig, så här står det:
Hej!
Spray.se stöder inte längre funktionen att leverera min externa e-postklient.
Jag vill därför be dig använda min nya e-postadress:
ewa.vandenberg@XXXXXXXXXXX
Tack för vänligheten
Ewa van den Berg
"Jamen den adressen vågade jag inte skicka på" sa handläggare, och fortsatte "Sekretessen vet du!, jag kan inte skicka mail på någon annan adress än den du angivit hos Arbetsörmedlingen"
Hmm..jaja det var ju en förklaring!
Förklarade för den sk handläggaren att jag inte kunde fylla i papper jag inte fått så då skulle hon skriva ut dom IGEN. "Jag fyller i papperen nu när jag sitter här då" sa jag för att undvika ytterligare dröjesmål och förhindra ytterligare "konstigheter"
"Nej, fyll i papperet där du godkänner koden" sa hon. "Ansökan tar för lång tid att fylla i här så den får du fylla i hemma". Jag stod på mig och sa "Men det är ju inte så mycket att fylla i..det går fort!" men nej..jag skulle fylla i den hemma..punkt!
Handläggaren lovade sen ta reda på..ordentligt..hur det förhöll sig med reglerna för att kunna bli anställd i en släktings företag eftersom jag inte tyckte att hennes "luddiga" förklaring sa någonting alls. Hons kulle ta reda på och återkomma med information så fort som möjligt! sedan gick jag hem. Det var den 1 december 2011 kl 14.45.
I dag, den 2 februari kl 09.38 har jag fortfarande INTE hört av handläggaren på AF.
Kapitel 3 - Den långa väntan på så fort som möjligt.
kommer inom kort!
